Börja nu med att använd hela din fantasi. Föreställa dig konsekvenserna av att vara utrustad med ett luktsinne som kan avgöra intensitetsskillnader på två fotavtryck. Det första fotavtrycket är exakt två timmar gammalt, det andra är två timmar och en sekund gammalt....

Inom polisen har man stor nytta av bra spårhundar i många sammanhang. För att spåra upp människor som gått vilse eller som försöker undkomma polisen. Ibland används hundarna för att hitta föremål som kan ligga till grund för bevisning. I bevakningssyfte kan hundarnas spårförmåga användas för att avgöra om obehöriga personer gått över en viss gräns. Listan kan göras lång!

För spårhundar sker tävlingsverksamheten inom Svenska Brukshundklubben efter speciella regler.

En spårhunds prestationer som tävlar för brukshundsklubb kan beskrivas så här:

Hunden ska söka upp ett människospår (20-90 minuter gammalt) i ett bestämt område och följa spåret åt rätt håll, utan att avvika. I spåret ska hunden finna utlagda föremål (träpinnar/s.k. apporter) så att föraren kan visa upp dessa vid spårslutet. Spåret är 300-1500 meter långt. Hunden spårar framför föraren i sele med en 15 meter lång lina.
Föraren ska gå minst 10 meter efter hunden. Spåret går i olika terräng och med vinklar i olika svårighetsgrad. En slutapport markerar spårslutet. Tiden är begränsad.

BRUKSPROV FÖR SPÅRHUNDAR

I varje spårklass ingår spårmoment och lydnadsmoment.
Hundens prestationer poängsätts och hunden blir "ej godkänd", "godkänd" eller "uppflyttad".

Alla börjar tävla i Apellklass. Vidare kan man tävla i lägre-, högre och elitklass. Spårets ålder, längd, antal vinklar och antal apporter m.m. skiljer spåren åt.

HUNDENS SINNEN

Hundens viktigaste sinnen är lukten, synen och hörseln.

Syn: Hunden är ett skymningsdjur och har bättre förmåga än oss människor att se under dåliga ljusförhållanden. Däremot har hunden sämre färgseende. Jämfört med människan har hunden svårare att urskilja detaljer i mönster men lättare att urskilja rörelser.

Hörsel: Hunden har jämfört med människan överlägsen förmåga att uppfatta ljud av hög frekvens. Människan uppfattar ljud med en frekvens på 15 000- 20 000 svängningar per sekund medan hundens förmåga sträcker sig upp mot 30 000- 50 000!

Lukt: Som med alla andra sinnen så består detta sinne av tre delar. En registrator, en överförare och en analysator. När det gäller luktsinnet så utgörs registratorn av luktepitelet i luktslemhinnan i hundens nos. Överföraren är när den kemiska informationen överförs via luktnerven från nosen till lukthjärnan, som i detta fall är analysatorn. Det är med hjälp av analysatorn som "luktupplevelsen" förnims.
Hundens luktförmåga är vida överlägsen vår. Detta då hundens näsa (registrator) är mycket mer utvecklad än vår men också på grund utav att hundens hjärna (analysatorn) är anpassad för att analysera all denna doftinformation.
Av detta kan slutsatsen dras att bristande koncentrationsförmåga (som stör analysatorns förmåga att arbeta) är vanligare orsak till att spårningen inte fungerar än anatomiska brister i själva nosen.

Sinnenas prioritetsordnig
1. Synintryck
2. Hörselintryck
3. Luktintryck      
a. Vindburen vittring (Vittring som transporteras med vinden)
b. Markbunden vittring (Vittringen följer endast markskiktet)

När vi spårtränat en tid får den markbundna vittringen högre prioritet för hunden och den upphör att reagera på vindburen vittring.

Av denna anledning så:
  Spår tränas in i medvind- för att prägla hunden på markbunden vittring.
Sök tränas in i motvind - för att prägla hunden på vindburen vittring.

Hundar som ska användas till både sök och spår ska spårtränas först innan sökträning påbörjas.


MOTIVATIONSLÄRA

Vid spårning utnyttjar vi hundens motivation för spårarbete.  Hunden måste spåra av egen vilja.
Om vi kräver att hunden ska gå med låg nos och korrigerar den när den inte gör det så har vi skapat en hund som låtsas spåra,  hunden "skenspårar".

Motivation är mer knuten till ett syfte än till ett visst beteende. Syftet till hundens motivation att spåra skiljer sig mellan hundar och mellan situationer.

Exempel på motivationstyper:
Flockkänsla
Kamplust
Jaktlust
Matlust
Försvarslust
Sexuell motivation

Alltså en hund kan ena dagen vilja spåra efter sin husse då hunden uppfattar att flocken splittrats medan hanhunden den andra dagen vill spåra efter en löptik som gått förbi.

Hundens intresse beror mycket på ärftliga faktorer. Genom målmedveten avel försöker vi få fram individer som visar spontant engagemang i önskvärd riktning. När det gäller jakthundar så vill vi avla på jaktlust medan bruks- och tjänstehundar ska ha större flockkänsla och lagom jakt- och kamplust.

Dessutom påverkas de flesta motivationstyper av vilka erfarenheter hunden har i sitt bagage.

En bra bruks- eller tjänstehund ska ha jaktlust men inte det viltintresse som finns hos jakthunden. Istället ska dessa hundar kunna "luras" till att uppfatta andra föremål som vi placerar i spåret som "jaktbyten".

STRESS

Stress är ett begrepp som beskriver kroppens förberedelser för fysisk ansträngning.

Draghundskörning är ett exempel på en aktivitet som gynnas av att hunden har hög stressnivå. Arbetsuppgiften kräver mycket fysisk ansträngning medan kraven på mental koncentration är låg.

Spårning är motsatsen till draghundskörning. Här behövs lite fysisk ansträngning medan den mentala koncentrationen måste vara på topp. Denna aktivitet missgynnas av att hundens stressnivå är hög.

Att stressnivån är för hög är den vanligaste orsaken till att spårhunden misslyckas.

Vid spårning är hög motivation och låg stressnivå optimalt.

För att minska stessnivån bör förberedelserna inför ett spår i möjligaste mån inte påverka hunden. Att inleda varje spår med ett kort lydnadspass brukar vara effektivaste sättet att få hunden att dämpa sin stress.

SPÅR

Ett personspår är fotavtryck i mark. Varje gång vi trampar lämnar vi efter oss en liten doftfläck. Denna doftfläck består av lite material från våra skor, hudflagor och fragment av textilier. Men vi trampar också sönder och förflyttar växtligheten med vår tyngd och från våra fotavtryck kommer det därför också att lukta av växtsaft och mylla.

Hur mycket ett spår luktar, spårets styrka, beror på spårets ålder, väderförhållanden (vind, fuktighet, sol, regn) och terräng. (V.g. läs mer under kapitlet "Eftersök/viltspår")

Spårning består av flera moment:

Uppletande av spår

Riktningsbestämning

Följa spåret

Hitta apporter i spåret

UPPLETANDE AV SPÅR

Ett av momenten som en spårhund ska klara är att leta upp spåret i ett visst område innan själva spårningen kan börja. I lägre spårklass och uppåt är spårupptaget ett speciellt moment som egen bedömning.

Spårupptagsområdet i lägreklass: 20 x 20 m = 400 m2

Högreklass: 900 m2

Elitklass: 1600 m2

Detta moment kan tränas genom att man låter hunden spåra ca 10 meter på en raksträcka. Sedan tar man lugnt hunden från spåret. Gå från spåret och fortsätt framåt ca 10-15 meter. Rikta hundens intresse mot spåret ni nyss gick. Släpp efter och låt hunden rusa tillbaka mot spåret, kommendera ”Leta spår” och beröm när hunden är rätt. Börja med att släppa på med lätt vinkel till spåret och kort avstånd, försvåra allt eftersom.

RIKTNINGSBESTÄMNING

Hunden ska också kunna avgöra åt vilket håll spåret går. Hunden kan välja att "spåra" eller gå i "bakspår", där det sist nämnda naturligtvis inte är ändamålsenligt vid spårträning (medan jakthundar ofta går i sina egna bakspår för att till exempel återfinna sin husse ).

Hur vet då hunden åt vilket håll spåret går?
1. Vittringen från tå och häl är olika?
(Nej, hunden klarar att följa spår även om spårläggaren gått bak- eller sidlänges)
2. Fötterna transporterar material endast i spårriktningen?
(Nej, även om skorna förses med nya skoskydd för varje steg så löser hunden uppgiften)
3. Intensitetsskillnad mellan spåravtryck?
(Ja, troligen. Spår av kontinuerlig typ, exempelvis cykelspår skapar stora svårigheter)

Alltså hunden tycks behöva punktvis doftinformation för att kunna avgöra de små intensitetsskillnader som visar vägen.

APPORTER

"Föremålsspår" kräver mycket koncentration och noggrannhet av hunden. En hund som lär sig spåra efter föremål har sällan svårigheter då föremålen byts ut mot en person. Det omvända erbjuder större utmaning. En hund är ofta mer motiverad till att hitta en person än att hitta ett föremål.

  Apporterna är träpinnar av standardiserade mått.
         Standardapport: 12 cm lång, 2x2 cm fyrkant.                    
Slutapport: 36 cm lång, 2x2 cm i fyrkant.

Spårläggaren håller apporterna i handen när spåret läggs ut. Apporterna läggs ut mitt i spåret, jämt fördelade på sträckan.

Målet är att hunden ska ta apporterna i munnen och lämna dessa till föraren. Vid tävling måste apporterna vara hela, ej söndertuggade…

Apporter som ligger med sidvind är lättast att hitta, svårast i motvind.

Börja dock med att lägga kläder och leksaker i spåret. Beröm och lek med hunden när den reagerar för föremålet. Försök sedan att hunden självmant ska ta sig an spåret igen.

Variera antalet apporter. Lägg ibland två nära varandra för att undvika att hunden blir slarvig efter påsläpp efter apportupphittande.

När hunden har mer rutin kan apporter gömmas i hålor och bakom stubbar för att hundens noggrannhet att hitta apporter ska finslipas. Att placera apporter i vinklar är också en svårighet att träna för den rutinerade spårhunden.

Varje apport är lika viktig! Uppträd som om varje apport vore spårslut!


Om hunden inte tar apporten:

Undvik i det längsta att avbryta spårningen för att hunden missar en apport, lägg upp nästa träningspass så att hunden hittar apporterna lättare.

1.      Minska retningen (motivationen) i spårslutet

2.      Öka intresset vid apporterna

3.      Lek med apporterna till vardags (kasta/göm apporterna och låt hunden hämta/leta upp och överlämna i utbyte mot godis eller mer lek)

4.      Om hunden nonchalerar apporterna därför att intresset för spårarbetet är stort så måste hunden läras att markera föremålen genom att du lägger in krav, exempelvis kommenderar ”apport". Då ska du inte leka med hunden när den kommer med apporten utan lugnt berömma och ge godis.

Hunden biter sönder apporterna:

Undvik i det längsta att korrigera hunden i spåret om den tuggar på apporterna, hellre att den tuggar än att den tappar intresset för föremålen. Lär in apporthantering i andra situationer.

Alternativ:

1.      Var fort framme hos hunden och kommendera loss

2.      Stoppa hunden när den upptäcker apporten och förbjud hunden att ta den med ett ”nej”

3. Lär hunden att markera apporten genom att t.ex. ett läggande inför apporten.

SPÅRLÄNGD

Apellklass: 300 meter

Lägre klass:1000 meter

Högre klass: 1200 meter

Elitklass: 1500 meter

VINKLAR

Böj: ca 135 gr

Rät vinkel:  ca 90 gr

Spetsvinkel: ca 45 gr

GODIS I SPÅRET?

Hundar med stor jaktlust visar som regel lite eller inget intresse för mat i samband med spårarbete. Jakt- och matlust är två helt skiljda motivationstyper. Hundar jagar alltså inte för att få mat utan för att de tycker det är roligt att jaga. "Hungriga hundar jagar inte bäst!"

Att lägga mat i spåret är direkt olämplig för tjänstehundar då dessa ska kunna spåra i miljöer där mat kan förekomma som störning. Mat i spåret kan tränas men då som just störningsmoment och då i de fall man redan har en välrutinerad spårhund.

Det finns två anledningar till att man lägger godis/mat i spåret för en nybörjar hund.

1. Hunden har lågt föremålsintresse som vi inte lyckas locka fram med hjälp av lek. Då ska träningen bedrivas så att hunden alltid associerar föremål i spåret med godis. Godiset ska gömmas under föremålen. Detta ska utvecklas till att föraren ger hunden godis när hunden funnit föremål.

2. Hunden är ivrig och vi vill att den ska lugna sig och fokusera bättre på spåret. I detta läge har godiset en motivationsdämpande effekt då vi skapar en annan typ av förväntan hos hunden.

STÖRNINGAR

Korsande personspår och viltspår. Dessa s.k. förledningsspår ska i början läggas före det riktiga spåret och av en annan person än spårläggaren. Spåren ska korsas vinkelrätt. Låt spårslutet komma som ”belöning” 75-100 meter efter förledningsspåret.

PROBLEMLÖSNINGAR

Om hunden skenspårar

Hunden vågar av någon anledning inte låta bli att spåra. Detta pga en kombitation av låg motivation och rädsla för förarens reaktion. Föraren har påverkat hunden negativt under spårarbetet. Börja om med spårträning, för att bygga upp ny motivation och nytt förtroende.

Bakspårar

Hunden är antagligen övermotiverad till att spåra och är för stressad för att bry sig om åt vilket håll spåret går. Jobba på att minska stress, genom fysisk aktivitet, lydnadsträning eller genom att ändra i rutinerna inför spårträning för att minimera stressframkallande faktorer. Öva många korta spår, låt hunden inse att om den väljer bakspår så kommer ingen belöning men om den väljer rätt håll i spåret så är hunden inom 75 meter framme vid spårslutet och får massor av belöning.

  LITTERATURTIPS

HUNDSKOLANS SPÅRBOK
Hundskolans Förlag
Barbro Börjesson & Erik Wilsson
1999

SPÅRHUNDEN
Naturia Förlag AB
Inki Sjösten & Roland Sjösten
 1986